- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
510

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Befallningsmans begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

och pepprats ner i alla år sedan gamle kammarherrn slutat
att bära detta förnäma plagg. Hans rullstol placerades i
musikrummet mot bakgrunden av det röda draperiet som
dolde dörren in till hans egen flygel. Härifrån kunde han
ha fri utsikt över gästerna, och han längtade riktigt efter
att de skulle komma.

Gästerna längtade också.

Radio och tidningar hade varit så kusliga den sista tiden,
att det var en riktig lättnad med den här begravningen.
På lördagen hade bagerskan glacerat sina tårtor med
choklad för att markera en sorg som ingen kunde känna. Visst
hade den hygglige befallningsman fått en ynklig död,
men han efterlämnade ingen oförsörjd familj. Han hade
dött vid den ålder, då ens bekanta endast känner en
övergående betänksamhet inför utsikten till "vår egen
hädanfärd".

Det var nu länge sedan Stiernborgs haft storkalas, och
det skulle bli intressant att se hur fröken Pendrich skötte
sig som värdinna. Det surrade intressanta rykten omkring
Aneholm, där gårdsfolket tidigt på morgonen satte ut
granar och risade för den döde, innan de klädde sig för
att följa liket till kyrkan. Genom växeln i Smalsjö visste
man att den stackars fru Stiernborg försökt övertala sin
son att gifta sig med Livia så att hon skulle stanna på
gården. Han hade inte varit vidare hågad före olyckan,
men han kanske skulle se saken på ett annat sätt nu, när
han blev ofärdig för livet. Tänk om det ouppklarade
attentatet skulle bereda väg för en sådan sensation. Något
betydde väl en mors sista önskan, likaså att agronomen
kommit hem i ambulans ena dagen, och att godsägaren
nästa dag hämtat Livia från Lunnagärde. Bara man vågar
ta risken, finns inte något bättre sätt att visa folk hur

JIO

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free