- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
514

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Befallningsmans begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

honom hans levebröd, när de övergått till andelsmejeriet
i Smalsjö. Men dels var han inte sådan, dels var han
rasande på den moderna utvecklingen som ströp den fria
konkurrensen, och den kunde man ju inte komma åt med
ett attentat. Fast man måste ju säga att agronomen var
den som gjort slag i saken med andelsmejeriet. . .

Ordföranden i bondeförbundets lokalavdelning var en
herre som inte generade sig.

— Du Pettson, sade han till fattigvårdsstyrelsens
ordförande, du var ju med på tåget, vad kan du ha haft för
fiender?

— Ja, jag har så många, så jag kan inte räkna dem,
svarade han Pettson. Det förstår kyrkoherden att man får
ovänner när man försöker hålla utgifterna inom sina
gränser. Men varför frågar ni inte Norragård, sade han
och stötte den tjocke nämndemannen i sidan, du åkte ju
ut med din särlista ur kommunalfullmäktige! Du kunde
väl ha velat göra något för att bereda dig rum.

— Ja, men det var inte jag som stod näst efter den siste
som kom in. Det var annars ett orättfärdigt val,
kyrkoherden, och hade jag haft någon nytta av att Pettson
kommit undan, så hade jag varit svårt frestad att ställa
till ett attentat.

— Här har vi den som kommer in efter
befallningsman! Alla tittade på kyrkvärden i Lövås, en prydlig och
städad gammal man, som hittills inte alls deltagit i
samtalet och låtit sin snaps stå orörd liksom kyrkoherden.

— Nå du Sven, fram med ditt alibi! Då blev gubben
blixtrande ond, ty han förstod inte skämt.

— Så glad har jag sällan vatt som när jag föll igenom
och slapp sitta i det sällskapet, sade han förtörnad. Det
förstår nog kyrkoherden, då han hör di? Eftersom jag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free