- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
519

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Befallningsmans begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

— På den tiden var det inte vidare roligt för vännen
Persson att ha med mig att göra. Han påstod att vi skulle
kunna få högre avkastning mot mindre kostnader, om
vi utnyttjade vetenskapens rön, men jag bara klagade på
de dåliga tiderna och citerade bibeln: "förbannad vare
marken för din skull, törnen och tistlar skall hon bära
dig ..." När min son kom hem för att rådgöra med mig
om läget, visade det sig att han och befallningsman höll
ihop mot mig, så att jag måste ge mig. Jag gillade lika
litet som min kära kusin Roda att vi lade ner ängsslåttern
och gick in för betesvallar och ensilage. Men när det sen
kom så långt att jag kunde ägna mig mer åt skogen, då
var jag allt bra tacksam mot dessa två som genomfört
betesfred där.

Jag tror att det mesta motståndet satte jag upp mot
befallningsman, när han började tala om att jag skulle
föregå med gott exempel och gå in i lantbrukarnas
inköps-och andelsföreningar. Det var ju detsamma som att avstå
från mitt största nöje att trissa upp priser och pruta. Jag
älskade långa samtal med mina affärsvänner som kände
mina knep lika bra som jag deras. Jag var en inbiten
individualist, jag ville inte organisera mig. Men sen när min
son kom hem på allvar, då fick jag veta att Persson gjort
storverk i organisationsarbetet, Karl Gustaf själv behövde
bara charmera in de allra omöjligaste i organisationerna,
och den siste av dem var jag.

Min son har bett mig att för hans räkning frambära ett
tack till vår vän för det stöd han haft under de tre år
han skött gården. Alla som vet vad Aneholm numera
producerar för folkförsörjningen förstår det. En
tacksamhetens skål för vännen Perssons minne .. . han som levde
och dog för den här gården.

519

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free