Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först då han började att tjänstgöra som
verkmästare, gavs det honom tillfälle att följa
affärsuppgörelser med leverantörer. Mycket kunde han
ju ej lita på sina fragmentariska iakttagelser, ty
nästan alla uppgörelser gjordes utom hans gebit,
men de allmänna dragen från köpet av tomten
till slutbesiktningen hade han fått klart för sig.
Vid denna tid var byggnadsraseriet i sitt högsta
flor, staden svällde ut månad efter månad. På
många platser, där fyravåningars hus stodo
färdiga till inflyttning, hade kort tid förut vuxit stora
skördar av tobak. Men det fanns gott om tomter,
stora vidder av odlad mark, som ännu väntade
på köpare. Och då en sådan köpare mången gång
övertagit ett helt kvarter till ett pris av, låt oss
säga, 2 kronor per kvadratfot, plottrades sedan
tomterna ut till mellanhänder. Dessa åter sålde
till nya mellanhänder, varvid för varje omgång
25—50 öre lades på kvadratfotspriset innan »den
rätte» — han som skulle bygga — definitivt
stannade som ägare till tomten. Det var i
tomtjobberiets barndom, då avanserna voro löjligt små
mot vad de sedan blevo. Slutpriset blev därför
vanligen ej över 3 à 3,50 per kv.-fot, beroende
på läget, och dessutom — det märkligaste av
alltsammans — »byggherren» behövde ej själv äga
något för att få hus på tomten. 200 kronor i
handpenning var tillräckligt att fästa köpet, och
dessutom behövde han möjligen en hundralapp
att lämna arkitekten i förskott på ritningarne till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
