Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormnatt på sommarnöjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Jag vred på mig i min gungstol och tittade
bönfallande på min omgivning. Någonting som
liknade början till förakt lyste i allas ögon.
Jag gick ut. Jag såg en massa jättar och
troll på språngmarsch över fältet mitt i allt
vetet. Jag var nära däran att rusa in igen,
men mitt kolossala mod hindrade mig. Tag
höll mig stadigt fast i verandaräcket mitt
under takdroppet.
— Seglar du i väg med stormen, o
torpstuga, så följer jag med. Det skall bli skönt
att få landa någonstans i närheten av
domkyrkan, ty orkanen ryker iväg åt det hållet.
Snart kände jag, att jag måste släppa
verandaräcket och gå ut litet längre. När jag nu
i alla fall var ute, så var det ju bäst att passa
på tillfället. Halmdösarna till vänster ett
stycke från gårdsplanen voro som stora
spöken eller gammaldags fästningsanläggningar.
På toppen av den högsta halmdösen stod en
räv, förmodligen fadern eller farfadern i den
rävfamilj, som bodde i halmdösen.
— Den ena familjen var lik den andra,
tänkte jag. Pappan stod på vakt, när man
inte ens vågade släppa ut katten.
Räven stod med huvudet mot vinden och
spanade in i det fasansfulla ovädret. Av
naturliga skäl vände jag ryggsidan mot blåsten.
Då femton minuter av spänning och oro
och självrannsakan ilat hän på tidens hav, gick
jag in i stugan och berättade mina hårresande
iakttagelser.
Det slutade med att någon sade:
— Det är hög tid att gå till vila.
Sovrummet på vinden var kallt som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
