Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helin, fast du nu står i moln framför mig1.
Men dig1 ser jag klarare, o min Lärare och
vån, mitt hjertas vän! — ja jag älskar dig
gnnu mer. Du vet det, efter du kom till
inig — Jag hade ja ingen i verlden, utom
dig och Seraphra* •— Ack, livarför skulle
Seraphia 1)1 i ond p& mig? — Jag ville ju
icke taga något ifrän henne! — O, jag har
likväl felat! Hans harinhcrtighet är
rändlig! —- Jag ville ännu — välsigna —
er — o — min Gud!”–1
En suck höjde ännu en g&ng hennes
hröst: det var den sista.
Jag fördo de b&da sörjande ifrån bädden.
De stirrade ännu länge på det liflösa stoft,
hvars englarena ande flyktat. Vi stodo s&
tysta en lång, högtidlig, helig stund.
Då gick jag fram och tilltryckte för
éVigt de brustna gazellögoncns lock.
Der-efter höljde jag lakanet öfver don aflidngs
«risigte, och vilemnaderummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
