Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensomt Liv, af H. V. Kaalund - Hafvets frid, af Herm. Sätherberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Da er det som fra Dybet af mit Sind
Et freidigt Snik og Snak jeg hører klinge
– En glad Protest mod Tidens tomme Skin –
Og seer den skjulte Verdenspendel svinge!
Mild och strålande i morgonstunden,
Vattnens himlaburna drottning, hafvet,
Breder ut sin öppna famn och sluter
Jorden i sitt sköt, så huld och skön.
Morgonrodnans purpurslöja täcker
Än dess fagra barm; ej vindens läppar
Våga nalkas tysta herrskarinnan,
Der hon håller nu sin morgonbön.
Men då svinger ur den gömda viken
Snöhvit svan och ropar: kan du bedja,
Du, som bär så skuldbetyngda minnen?
Förr’n i bönens bad du ren dig tvår,
Gälda åter allt hvad du har röfvat,
Gif åt lifvet åter hvad du mördat; –
Förr, du stolta, höfs ej dig att bedja,
Och din bön ej himlens portar når!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
