Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till min son, af Orvar Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ett står för oss alla oåterkalleligt fast:
på trolös bölja vi drifvas af nyckfulla vindars kast;
kölen är vår och rodret - en jernhand derom spänn!
men anden, som fyller seglen, – herre för sig är den.
Och der komma, hur allt sig vänder, och der komma för enhvar
dagar, då fästet mulnar och stormen uppåt drar,
då öfver lifvet det faller en skugga tung och bred,
då midnatt sjunker i förtid öfver rymderna ned,
Då det knakar i hvarje fogning af hvad stolt du har byggt,
då det brister och faller i spillror hvad du trodde fast och tryggt,
då lifvets väldiga allvar med sitt: "ek Theon anangkä"
fattar dig i din skullra och trycker dig i knä.
Då, - om du yngling varit med eldig själ och håg,
och vetat att njuta lifvet, när rosigt det för dig låg,
då vet, att vara ej mindre i pröfningens stund en man!
Enhvar kan ärligt kämpa, om han än ej segra kan.
Då vet, att lyfta ditt sinne öfver ödena högt
och att åter resa din nacke, om ett ögonblick krökt,
och att åter lappa ditt segel, om slitet i kras,
och att åter trotsa vågen och stormarnas ras!
Då vet, att söka och finna i ditt hjerta, i din barm,
den heliga kraft, som döfvas af inga åskors larm!
tag ditt fotfäste åter som en stridsman, båld och god,
med oförvilladt öga och med oförryckt mod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
