Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord. Af Utgifvaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem icke egentligen ägde rum förr än i en sednare tid, då
den framträdande skiljaktigheten i deras lynnen likväl till en
viss, om än obetydlig grad aflägsnade dem ifrån hvarandra.
På Nicander utöfvade högheten och börden en stark
dragningskraft, för hvilken Sjöberg var alldeles känglolös. Likaså
ägde den förre en emellanåt framlysande benägenhet för prål,
hvilken var för den sednare helt och hållet fremmande.
Denna olikhet hos de båda vännerna uppenbarades kanske
först vid deras samtidiga framträdande i det offentliga såsom
författare, då Nicander tillegnade Kronprinsen förstlingen af
sin sångmös alster, och Sjöberg persiflerade detta genom sin
dedikation till Fullmånen. Något sednare blef det på modet
att uti Minnesböcker samla hågkomster af vänner och
bekanta, för det mesta uti poetisk form. Nicander lät åt sig
binda en dylik bok af tjockt velinpapper i band af rödt
ma-rokäng samt med guldsnitt, hvilken han geck omkring att
fylla med hög- och välborna namn i främsta rummet samt
deijemte också med dem af sina ofrälse vänners, som kunde
äga någon utmärkthet i ett eller annat hänseende. Mera än
en gång hade han i sådant ändamål vändt sig äfven till
Vitalis, utan att denne funnit sig böjd att sätta sitt namn
vid sidan af de högmögénneters, som der förut funnos.
Slutligen måste han dock gifva vika för vännens enträgenhet, och
på detta sätt tillkom den qvicka lilla versen:
Er ställen opp, min hjernas Invalider,
Och skyllren i min broders granna bok,
Bevittnande för alla folk och tider
Min trogna vänskap intill Ragnorok.
Ty som han icke längre vill förhala,
Men fordrar skrifteligt betyg derpå,
Sd lemnas det härmedelst af TJpsala
December 1822.
Arten af de båda vännernas snille var alltför olika, att
någon rivalitet kunde dem emellan uppstå; och hos bägge
fanns dessutom så mycken hjertat9 godhet, att vänskapen
icke i ringaste måtto stördes af sådant “litet gnabb ibland".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
