Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runor. Runan Frej.
Fornforekaren.
En man utaf den Götiska skola.
Att med gammalfrun Antiqvitas bola,
Gick genom Svea och Göta land,
Och hade en runostaf i hand.
Ett hundhufvud han till käppknapp hade:
Man många under om runstafven sade.
Val Sejd och Galdrar tro vi ej på;
Men menigheten mumlade så,
Att honom han månde som slagruta bruka,
Att finna jordgods, till exempel en kruka,
Med brända ben och aska uti.
Vi tro, att det skedde af sympathi.
Kring grafställen månde han idligen spöka
Och, liksom svinet, i jorden böka.
Om han en liten mullvadshög fann,
Straxt grep med förtjusning han verket an.
Han tänkte kunna i kullen råka
Någon kruka, hvarom han se’n kunde språka,
Någon liten stridsyxa, med runor små,
Som han kunde visa sin konst uppå
Och uti Iduna vidlöftigt beskrifva,
Och förnuftet ett hugg med stridsyxan gifva.
En dag, då han gick utöfver en höjd,
Några stenar han såg, sig till stor fröjd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
