Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! förgafves lån te du ditt rö
Milde tröstare bland lifvets öden.
Mer än lifvet är likväl att dö,
Och min bäste tröstare är döden.
Och du nalkas! — Uti hoppets sken
Glänser mot mitt öga re’n din 9pira,
Och jag vill mot dig i Elysén
Evigt tacksam min förlossning fira.
Märkte än jag någon njuten qväil
Glädjen yrka med mig en försoning,
Knappt var sorgen drifven från mitt tjäll,
Förr’n hon sökte och hon fann min boning,
Och sin förra rätt hon återtog
Att mig älska och min glädje mörda.
Glädjen i mitt tjäll en främling dog —
Och till hämnd hon dubblade min börda.
Du har ledt min fot till vänners graf
Att, der döden sitt altare ställer,
Med de tårar, som min saknad gaf,
’Vattna tacksamt minnets eterneller,
Och du stämde lutan i min hand
För att ned från ljusets regioner
Deras vålnader vid grafvens rand
Locka ned till mina känslors toner.
Snart ej mer vid mina vänners graf
Jordens svaga språk min tunga stammar
Redan ned mot evighetens haf
Lifvets aftonsol så sorgligt Hammar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
