Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmärkningar.
De poetiska stycken, hvilka intagits i närvarande upplaga, men icke
fingo plats ibland Samlade Dikter af Vitalis, när dessa utgåfvos, hafra till
större delen varit förut tryckte, många redan under sin författares lifstid.
Sålunda träffas styckena: Till Floden; Trollhättan; och den Komiska
Fantasien under numro 2; äfvensom öfversättningen af Bruden i Corinth; i den
alldra äldsta samlingen af Författarens Dikter, hvilken trycktes i Kalender
för Damer 1820. I samma Kalender för år 1822 läsas: Skaldelifvet; På em
födelsedag; Till en Vän; Sång och uppmuntran till det arma kreaturet
P<-gasus; Nattvakan; Epigrammen Till Laura med N:o 8 i närvarande upplaga,
samt till Y*Q* och Ctr. Öfversättningen af Perin och Paradiset återfinner
bland »Nyare Dikter af Vitalis», som utkommo år 1825.
Styckena: På ättestupan vid Hälleberg; Prins Gustaf; Den första
Kärleken elltr Inbillningens verld; och Minne af den" 28 Maj 1814. Till K. A.
Nicander; påträffades ibland dennes efterlemnade papper och trycktes af G. H.
Mellin 1832 i »Svenskt Pantheon» under Uppsatsen: Eric Sjöberg. Vitalis.
De båda styckena »Trollhättan» och »På ättestupan vid Hälleberg» äro
minnen ifrån författarens besök å. dessa ställen d. 15 Juli 1815; och
Sjöberg skref i bref, kort derefter, till C. O. Berglund: »Jag for förbi
Hallenberg, det högsta jag ännu sett i min lifstid. Våra förfäder hade funnit
»platsen tjenlig för sin sista resa; med ett ord: der hade varit ättestupa.
»Klippan steg lodrätt i skyarna. Här och der hängde en utstående sten
»till hälften lossnad, och på dem klättrade jag upp. Utpå kanten var plan
»som isen på en sjö i Januari: jag geck ut så långt mitt mod tillät,
»det vill säga ganska långt, likväl icke alldeles så långt som våra förfäder,
»som foro till Walhall. Men o himmel! hvilken bäfvan betog min lekamen,
»när jag skulle gå ned. Nu förstår jag, hvad det vill säga, att hjert&t
»sitter i posteriora. När jag gjorde ett steg, rullade de murknade stenarne
»undan mina darrande ben, och jag hängde då på mina armar mellan
him-»mel och jord, tills mina fotter letat upp ett annat lika skröpligt föste.
»Slutligen kom jag likväl ned lika helskinnad som i Gamla Testamentet de
»Tre män (Sadrach, Mesach och Abednego) ur den brinnande ugnen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
