- Project Runeberg -  Vitter kalender 1872 utgiven af Upsalastudenter /
228

(1872) [MARC] - Tema: Almanacs and calendars
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Sjette brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjette brefVet.

Stockholm och Talludden d. 20 Juli 1870.

Min älskade Ebba!

Det är af vamiaste hjerta jag gratulerar dig till
din förlofning. Gud låte dig bli så lycklig som din
Signe nu slutligen har blifvit! — något bättre kan
jag inte önska dig, min Ebba.

Du skall veta, att här liar skett en stor
förändring i förhållandet mellan mig och min man. Men
jag vill gå i ordning med frågorna och beskrifva för
dig, hur den stora metamorfosen gick till.
Anledningen var, som du skall få höra, en komplett bagatell.

Det vore synd att säga, att SJen liar förändrat
sig i något hänseende. Han är gudskelof ännu
densamme, som han alltid har varit. Det är endast jag,
feom så småningom har blifvit en helt annan menniska.

Alltsedan vi flyttade ut till landet, ha vi kommit
hvarandra närmare. Jag satt der ensam hela
förmiddagarna och började slutligen finna det en smula
tråkigt. När Sten om eftermiddagarna, ibland också
först om qvällarna, kom hem från sitt arbete i
staden , var jag honom alltid till mötes nere på bryggan,
och så satt han om eftermiddagarna sysselsatt med sina
studier antingen inne i sitt sof- och arbets-rum eller ute
på verandan (vet du, vi ha en så gudomligt vacker
utsigt der öfver hela sjön). Allt oftare hände det, att
jag tog mitt arbete och satte mig tyst i hans närhet.
I början sutto vi bredvid hvarandra temligen tysta,
men så småningom gjorde oss vanan mera förtrogna
med hvarandra: allt oftare hände det, att Sten lade
bort boken för en stund och satte sig att prata med
den barnsliga Signe. Det gladde mig att se, att han
kunde finna något nöje i mitt enfaldiga joller. Vår enkla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitterkal/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free