- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
40

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1863)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR.

redan min tinning, och jag stod som skaparen af en ny,
en strålande värld. Det var blott en dröm.

Jag drömde att jag hade funnit det fullkomligt sköna,
uppenbaradt i hennes anlete, som jag tillbad. Hon log
mot mig, och jag visste, att hon - det fullkomligt
sköna - skulle blifva min brud. Jag dåre! Det
fullkomligt sköna skådar ingen utan i drömmen; -
det var en dröm.

Aristokles’ själskraft var för ett ögonblick
uttömd. Hans ögas eld slocknade, hans anletsdrag
slappades, och hans fingrar lekte likgiltigt med en
papyrus-rulle, som låg framför honom på bordet. Det
hade blifvit ljusare, och morgonrodnadens skimmer
kastade sin purpurglans öfver den östliga hemisfären.

Aristokles’ blick föll på den framför honom liggande
rullen, som han redan till en del uppvecklat. Hans
öga klarnade åter och följde med ifver den ena raden
efter den andra.

Det var Homerus, den odödlige skalden, som fallit i
hans händer, och hvad han läste var begynnelsen af
den andra sången i hans Odyssé.

En stund därefter såg han upp; det låg en tår i hans
öga, och i den speglade sig morgonrodnaden.

»Men när hon syntes igen, den af tidiga morgonen
födda, Rosenfingrade Eos» - -

upprepade han ur den sång, han nyss läst. - Ja,
så målar den verklige skalden. Jag borde blygas,
att jag någonsin fattade poesiens plekter och sökte
anslå din lyra, du skaldernas gud! Phoibos Appollon,
förlåt mig!

Aristokles gick bort till sitt bibliotek och
framdrog ur dess gömmor en hel hop större och mindre
papyrusrullar. De voro tätt skrifna på alla sidor. Med
dessa begaf han sig hastigt ut i försalen och nalkades
eldstaden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free