Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människa i världen, emedan jag befarade, att det
skulle på något sätt innehålla domen öfver min moder,
hvars minne jag älskade. Denna dom är nu fälld, och
därjämte får jag genom dig veta, att kristendomens
bedrägliga band omslingrat äfven henne, som var min
ungdoms brud. I sanning, Kallias, nu önskar jag,
att jag aldrig hade träffat dig.
Kallias log vemodigt och tryckte faderligt den unge
mannens hand. Efter en stunds tystnad tog Kallias
åter till ordet:
– Den gamla kvinnan hade genom de på pergamentet
skrifna orden, dem en skrifkunnig slaf för henne
tolkade, fått ett styng i sitt hjärta, hvars sveda
aldrig upphörde, förrän hon blef Kristi tjänarinna.
– Jag känner till något af detta – inföll Adeimantos
– de hafva en underlig kraft, dessa ord om den
nya människan. Mig hafva de förföljt i tio år.
Natt och dag hafva de stått för mina tankar och aldrig
lämnat min själ i ro. Kanske skola de nu förlora
sin udd, sedan jag fått veta, att de förskrifva sig
från en kristen.
– De innehålla dock en gudomlig sanning,
Adeimantos. Den gamla tjänarinnan hade erfarit
det och hennes erfarenhet blef äfven Aretes.
Min förskräckelse öfver Aretes omvändelse till
kristendomen var icke ringa. Jag var angelägen att
hålla saken så hemlig som möjligt. Mest bekymrad
var jag för hennes fars skull. Jag kände
hans gränslösa kärlek för dottern och hans, om
möjligt, ännu gränslösare förakt för kristendomen.
Arete själf bäfvade vid tanken på den smärta,
hon måste tillfoga sin fader. Flere gånger efter
vår ankomst till Antiokia sökte hon tillfällen
att skriftligen underrätta honom om sin omvändelse
och besvärja honom att tänka på sin egen själ.
Jag bekänner, att jag var den, som i hemlighet
tillintetgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
