Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedsord till Uppsala studenter. December 1884 - Tal vid de nyblifna studenternas fest den 21 maj 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL. 283
torde hon vara allmännast känd ibland ungdomen. Det
är icke det rikaste namnet, men det är ett, som,
äfven det, skimrar i ljus. Vi vilja stadigt se på
idealet. Tankeläsningen har ju lärt oss, att äfven de
materiella krafterna röra sig hän mot det föremål,
vid hvilket själens öga stadigt fäster sig. Många
sådana blickar, fastnitade vid idealet, skulle draga
världen med sig.
Jag har uttalat mitt tack; återstår att säga eder
mitt farväl! Jag gör det med djupt vemod, men med
den trygghet, som ändå alltid ligger i ett godt
minne. »Wir .mössen Abschied nehmen» – säger Schiller
i don Carlos; och just med denne skald vill jag gärna
tillägga:
»Thorén nennen es auf ewig.»
Tal vid de nyblifna studenternas fest
den 21 maj 1885. (Efter stenografisk uppteckning.)
.... Det finnes i världen och lifvet saker och ting
som, huru ofta de upprepas, dock alltid blifva
nya. Dit hör t. ex. naturen, när jorden bär sin
gröna vårdräkt, när knopparna på träden börja spricka
ut och när marken blomsterströs. Ja, det har skett
tusen gånger förut, men det berör alltid vårt sinne
med samma härliga friskhet. På samma sätt är det med
lifvets vår, ungdomen, när ungdomlig hälsa, fägring
och intelligens strålar oss till mötes ur ett nytt
ögonpar. Det har blifvit sedt tusen sinom tusen gånger
förut, och ändock är det som vi såge det för första
gången. - Det är någonting af sådan där oförgänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
