Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Byström, redaktör. Barkbrödsdagar och nådeår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sende år och i sitt näbb toge ett sandkorn och flöge bort
med det, så kunde man tänka sig, att den stora
sanddrivan någon gång toge slut. Men evigheten tar aldrig
slut." Tanken på detta gjorde, att jag bävade för
evigheten. Jag önskade, att Gud måtte bevara mig från en
osalig evighet. #
Tiden kom då jag skulle gå och läsa för prästen. Vid
slutet av läsningen skulle läsbarnen gå till Herrens
nattvard. Detta reflekterade jag ganska mycket över.
Prästen hade framhållit, huru denna måltid pekade på vad
Herren Jesus Kristus gjort för oss i sitt lidande och i sin
död på korset, att vi kunde genom tron på Honom få
förlåtelse för våra synder och vara Guds barn och att
vi fick hugsvalelse och styrka för vår tro genom att
mottaga nattvarden. Men han hade också framhållit,
att "den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd
eller dicker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens
lekamen och blod. Pröve då människan sig själv och äte
så av brödet och dricke av kalken" (1 Kor. 11: 27, 28).
Jag gick fram med de övriga kamraterna till
nattvardsbordet. Men jag var ej alldeles säker på att jag
borde göra det. Efteråt kände jag mig icke lugn däröver.
Jag tyckte, att jag ej var värdig. Detta bekymrade mig.
Och jag gick länge mycket orolig. Men så gick denna
oro bort. Och jag deltog något år framåt i ungdomens
nöjesliv och syndiga upptåg.
I början av år 1875 gick en andlig väckelse fram i
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
