Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Larsson, kommendör. Under fostran för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son var en kyrklig kristen. Tyvärr kom han i
opposition till den frikyrkliga rörelsen på orten, särskilt då
det gällde dess helgelselära, och han var nog icke utan
skuld till att en av de yngre lärarna, som själv delade
denna uppfattning, tvingades avgå från sin post. För
mig framstod han emellertid som en hedersman, och jag
har aldrig glömt den förmaning han gav oss pojkar:
"Tänk aldrig en tanke, som kan smutsa en ung flickas
själ."
I granngården uppehöll sig under semestertiden hos
sin mor och mormor en ung seminarist. Rätt ofta
besökte jag honom efter slutat dagsarbete för att få
ytterligare utbildning i uppsatsskrivning. Ibland avslutade
han lektionen med att spela ett stycke på sitt piano,
vilket alltid beredde mig en extra njutning. Den
ersättning hans familj fick för besväret bestod vanligen av en
kruka mjölk, som mor skickade med. Vi hade ju egen
ko därhemma. På tal om musik, så nådde jag aldrig
längre än till att spela "Gubben Noak" på ett dragspel,
som jag tillhandlat mig för två kronor.
Omkring 1877 gick en genomgripande väckelse över
trakten. Min far blev omvänd, och min mors andliga
liv blev fördjupat. Många av våra grannar blev också
vunna för Kristus. För min far var övergången
fullständig, och vårt hem blev från denna tid ett bönens och
sångens hem. Han blev omedelbart en verklig
själasörjare, som bar människornas nöd på sitt hjärta, besökte
sjuka och döende samt talade med alla han mötte om
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
