Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerös och bjöd en morgon hela laget på en sup. Jag
vågade inte säga nej utan tog också jag mitt glas och
smuttade på det. Men ack, så jag efteråt skämdes över
min feghet!
#
Det andra minnet är av helt annan art. Far, som var
folkskollärare, tjänstgjorde sommaren 1876 vid
församlingens kyrkskola. Den låg en dryg mil från
hemmet, och far måste vara borta hela veckan utom över
söndagarna. Jag var 7 år och fick följa med far och gå
i hans "storskola". Att läsa hade jag lärt mig själv ur
Sankeys sångbok. Inte långt från skolan bodde en man,
kär för många i trakten och än i dag bevarad i
tacksamt minne av många i Värmland och vida omkring.
Det var Johannes Andersson, även kallad
Fjellstedts-Johannes, banbrytaren för de andliga rörelserna i
sydvästra Värmland. Far var god vän till A. och skrev
senare en liten skrift om honom. Andra har fortsatt
att göra honom känd för ett yngre släkte.
Nu låg Johannes Andersson sjuk på sin gård i
Gisslebyn, där far brukade besöka honom. En dag fick jag
följa med. Andersson var inte sjukare än att det snart
kom till ett mycket livligt samtal mellan de båda
vännerna. Det övergick till ett meningsbyte om Joh. 1: 29.
"–-som borttager världens synd", citerade far.
"Nej, det står bär världens synd", invände A.
Naturligtvis var det den rätta tolkningen av
grundtextens ord de tvistade om, men det förstod inte jag.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
