Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kärleksfullt tog sig far an sina elever, som han
visserligen inte klemade bort men också ytterst sällan
behövde aga.
Mot sina egna barn var far mycket mer sträng och
fordrande — såsom väl ock tillbörligt var. Detta gäller
särskilt de äldre barnen. Det ändrade sig mycket med
tiden. Men eftersom far för det mesta var borta, blev
det mor, vår fromma och blida och på samma gång så
duktiga mor, som mest fick ha hand om vår uppfostran.
Det var inte så lätt med en skara bångstyriga pojkar,
men mors tålamod var stort. Om det någon gång tröt
och mor kom med förebråelser, då förstod man, att man
gjort något mycket illa, och skämdes grundligt.
Far var egentligen en vek och känslig natur, men sin
kärlek till barnen — "barn äro en Guds gåva", brukade
han citera — dolde han under en barsk yta. Redan hans
utseende ingav respekt, en respekt, som uteslöt all
förtrolighet. Joh. Gustafsson, missionsföreståndaren, som
gick i skola för far, då denne på äldre dar måste rycka
in och vikariera, har i sin novellsamling "I profil" en
sympatisk teckning av far, "Guds gubbe". Där
beskrives träffande hans utseende:
"Ett par stålblå ögon under de buskigaste av alla
ögonbryn, ett långt, grånat hår, och skägg i hela
ansiktet. Det förvånade mig, att han kunde hitta munnen
i denna urskog, när han drack sitt kaffe. Två bastanta
nävar höllo donen, den ena koppen, den andra fatet.
Men underbarast var dock den helgd, som vilade över
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
