Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laura Petri, fil. dr. Det var alltid vackert väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ga sig kring mitt hjärta, och min tillgivenhet för den
flickan dog på fläcken. Inte därför att jag aldrig själv
ljugit. Vid fyra, fem år gjorde jag mig skyldig till en
så fräck lögn, att jag aldrig glömde den.
Vi syskon hade oss tilldelat var sitt litet land i
trädgården, och det landet fick vi plantera och ansa efter
behag. En dag kom min bror och pekade på en stor röd
tusensköna.
— Den har du knyckt ur den stora rabatten runt
grawensteinsträdet, sade han. Jag känner grant igen
den.
— Ja, svarade jag, den har stått där, men jag har
inte ryckt upp den. Den hade, den hade, jag skalv på
rösten, den hade blåst opp med roten.
Somliga av mina skolkamrater svärmade för en eller
annan av de unga lärarinnorna, särskilt fröken Forsell,
som hedrade Halmstads flickskola med ett års vikariat
som lärarinna i geografi cch historia. Hon hade stora,
vemodiga mörka ögon, en härlig svart hårkrans på
hjässan och en blixtrande diamantring på fingret.
Under sommarferierna sporde vi, att hon förlovat sig med
en ung präst i Uppsala: Nathan Söderblom.
Två av mina lärare är inristade i mitt minne, först
Fredrik Engelke, min gamle ritlärare, den goda själen.
Han var anspråkslösheten själv, men han hade fina
anor. Han var dotterdotterson till den lärde
orientalisten Carl Magnus Agrell, prosten i Skatelöv, besjungen
av Tegnér i Kronbruden;
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
