Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor var från Västergötland. Hon var en av Lutherska
Missionsföreningens första medlemmar. En stor
barnaskara såg dagens ljus i mitt föräldrahem. Av dem nådde
endast sex mogen ålder. Jag var den andre i ordningen.
Hemmet tog ju mors tid och krafter i anspråk. Men
ändå fann hon tid för församlingens arbete. I många år
tjänade hon som kretsföreståndarinna. Den uppgiften
tog hon på allvar. Sedan Immanuelskyrkan blev färdig,
hade hon där sitt andliga hem ända till sin död. Där
vigdes hennes stoft till den sista vilan. Det var den
första frikyrkliga begravningen i denna kyrka.
För att avbetala skulden på kyrkan såldes under en
följd av år bänkplatser till första läktaren. Tre minuter
före gudstjänstens början måste bänkinnehavarna vara
på sina platser, ty då öppnades dörrarna för
allmänheten, som då strömmade in. Mor hade sin bänkplats.
Både som barn och vuxen satt jag ofta där vid mors
sida. Det vilar något av helgd över den plats, där mor
så sällan saknades.
Mest av allt minns jag mors böner. Hon kunde gå in
i sin kammare, stänga dörren om sig och på knä bedja
för sina barn. Ännu i dag kan jag höra den skälvande
stämman, som från hjärtedjupet ropade till Gud för
barnen. Hennes böner blev hörda. Flera av barnen
följde efter på mors väg.
Då jag första gången reste ut till Kina, berättade
mor: "David, innan jag sett dig, bad jag till Gud, att
barnet jag väntade skulle få bli en missionär". Mors
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
