Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betesda Missionsförenings egendom vid Smala Gränd
var som en bikupa av andlig aktivitet. Där inrymdes
församlingens vackra kyrksal och där hade
soldatmissionen sina lokaler på nedre botten i boningshuset åt
gatan. I samma hus mottog helbrägdagöraren K. J.
Redin sjuka i sitt hem, och under missionsföreningens
kyrksal bodde en tid en änkefru Lindholm, mor till den
sedan så verksamme grosshandlare Lindholm. I det
hemmet anordnades rätt ofta kaffebjudningar för
välgörande ändamål. Vi barn kunde någon gång få se den
ståtlige prins Oscar, då han besökte soldathemmet.
I gårdshuset, där vi hade vårt hem, bodde bland andra
tant Amanda. Hon hyrde ut manglar i en källarlokal.
Ofta slog våra bollar ut fönsterrutor i hennes källare.
Men tant tog det lugnt. Hon var barnens goda vän och
en varm kristen. En rad kända bröder bodde under deras
ungkarlstid hos henne eller gick ut och in i hennes hem.
Det var Nils Sjunneson, Axel Öländer, J. A. Mellin och
många andra i Immanuelskyrkans historia kända namn.
Predikant i Betesda Missionsförening var först de
fattiges vän C. J. Johansson och därefter den blide
Johannes Elfström. En tid stod hans namn högt i ropet.
Kyrkan kunde inte rymma alla som kom för att höra honom.
Prinsparet Bernadotte var då trägna
gudstjänstbesökare där.
Den tiden var stugemötenas gyllene tid. De hölls rätt
ofta och i olika hem. Jag var gärna med. Nils Sjunneson
sjöng och knäppte med kläm strängarna på sin zittra.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
