Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missionskretsen som intresserade mig. Ledare för den
senare var först missionssekreterare Josef Holmgren
och sedan prins Bernadotte, som aldrig försummade
något av dess möten. Han bjöd oss även till sitt hem
och då framför allt oss, som bar på missionstanken. Jag
hade strax förut målat järnräcket omkring hans hus,
då inbjudan kom till mig. Arbetaren var ej för ringa att
gästa prinsparet. Han var en broder i Herren.
Från hemmets och församlingens trygga, fridfulla
värld skulle ynglingen 1896 vid Svea Trängbataljon i
sjukvårdstjänst fullgöra sin värnplikt. Det var ju endast
nittio dagar, fördelade på två år, och Svea
Trängbataljon var förlagd till Marieberg, nära hemmet och
församlingen. Skulle jag, då första kvällen kom, böja knä
i den stojande pojkskaran, det var den stora frågan.
En röst sade: "Gör det ej! Du får ingen nytta av den
bönen." Det var frestarens röst. En annan sade: "Gör
det. Då vet alla, vem du vill tillhöra." Den rösten
segrade. Jag böjde mina knän vid sängbritsen. En pojke, som
hade sin sängplats i min närhet, kom då och satte sig
på min rygg, medan de värsta tänkbara svordomar
flödade ur hans mun, sådana som en hamnarbetare den
tiden hade ett så stort förråd av. Och han var
hamnarbetare till yrket. Detta upprepades fyra kvällar å rad, men
den femte, då han åter kom för att sätta sig på min
böjda rygg, ropade kamraterna: "Låt 123 vara! Nu har du i
fyra kvällar suttit på hans rygg och svurit, och han har
icke sagt något. 123 är en riktig läsare. Låt honom
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
