Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur föga anade vi, att brännvinet till sist skulle bli
hans död.
Magnus hade varit borta och murat några dagar.
Det var pä vintern, och hans stuga stod kall. På vägen
träffade han några pojkar, som i all välmening bjöd
honom på ganska mycket iskallt brännvin. Ovan vid
spriten, som Magnus var, blev han hastigt full och
rag-lade hem. Utan att orka elda lade han sig i den kalla
bädden och fick lunginflammation. Grannarna skötte
honom kärleksfullt. Mor Kerstin på Kullen, en ovanligt
god människa, satt natt efter natt hos honom med ett
paraply över sig till skydd mot vägglössen, som
nattetid dråsade ned från taket i den rökiga, varma stugan.
En lekattfamilj bodde på vinden och höll styr på
råttorna. Magnus hade en gång burit mig uppför stegen
till vinden, så att jag kunde se en skymt av de rätt
tama vildkattorna.
Magnus var svårt sjuk, men han bad till Gud, och
han var så tacksam mot alla, som kom till honom.
Även mina föräldrar var hos honom, men själv hade
jag ont i halsen och fick inte följa med. Magnus visade
stor omsorg om min onda hals och sände mig sin
avskedshälsning. "Låt inte Ellen gå hit", förmanade han
mor. "Hon kunde förkyla sig och bli sämre." — Det
blev så tomt efter den egendomlige gamle vännen, när
han var borta.
Långt före Mellbergs-Magnus hade jag kommit att
förlora ännu en barndomsvän, den enda jämnåriga jag
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
