Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot det onda, så orättvis mot fattiga stackars
människosjälar, som kommit på avvägar i en ond värld? Det
var ju självklart, att Gud måste straffa det onda, luttra
och rena, låta alla våra onda ord och gärningar falla
tillbaka över oss själva, tills vi gjort bättring och bot!
Men skulle Gud låta människor skapas, då han kunde
förutse, att deras slutliga situation blev detta ändlösa
helvete! Aldrig! Endera är Gud god och barmhärtig
och äger all makt i himmel och på jord eller ock finns
han inte alls till.
Nej, det var humbug med detta slags religion!
Prästen levde inte själv så, att han ledde andra till
himmelen. Allt i livet var ju bara ett stort elände. Jag skulle
sluta att bry mig om dessa fantasibilder. Hela Bibeln,
hela den kristna trosläran är ju ett enda mysterium.
Jag skulle sluta upp med att bedja till Gud, eftersom
han säkert inte fanns till. Jag skulle bli en brinnande
förnekare.
Inte ett ord om denna fruktansvärda själsstrid sade
jag emellertid till någon. Jag ville ha full klarhet först
och sedan ta konsekvenserna.
Krisen varade rätt länge. Säkert ett par veckor. Det
var en hemsk tid. Jag hade mist fotfästet i livet, min
barnsliga gudsförtröstan. Livet hade med ens blivit
kallt, tomt och meningslöst.
Så låg jag en dag och rensade i grönsakslanden. Allt
var så vackert och stilla. Jag åt rå målla med stora
daggdroppar i bladvecken. Och det doftade från skogen
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
