Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stenborrarna. Floden vid dess mynning. Bostaden. Efterforskningarna fortsättas. Bränsleförrådet. Man inväntar ebben. Uppe på kusten. Vedflotten. Tillbaka till stranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de kommit tvåhundra steg längre fram, uppnådde
de den vik, som, enligt Pencroffs gissning, borde
utgöra mynningen åt en liten vattenrik flod. På detta
ställe syntes klippmuren hafva blifvit klufven genom
någon häftig plutonisk revolution. Vid dess fot befann sig
den lilla viken, hvars innersta del hade formen af en
temligen spetsig vinkel. Floden var der 30 meter bred,
och hvardera stranden mätte knappt 6 meter. Dess
vatten gräfde nästan omedelbart ned sig mellan de två
granitväggarna, som sänkte sig uppåt floden, hvilken längre
upp gjorde en plötslig krökning och försvann i en
småskog på ett afstånd af en half mil.
— Här ha vi vattnet, och bränslet dernere! —
utbrast Pencroff. — Se så, Harbert, nu fattas oss inte
mer än bostaden!
Flodens vatten var klart. Matrosen fann, att, så
länge det var ebb och hafsvattnet således icke kunde nå
ditupp, var flodvattnet sött. Sedan man kommit på det
klara med denna vigtiga sak, sökte Harbert upptäcka
någon håla, hvilken kunde tjena som tillflygtsort, men
förgäfves! Öfverallt var klippväggen slät och lodrät.
Vid sjelfva flodmynningen, och ofvanför några af
hafvet bildade uppgrundningar, hade de nedrasade
klippblocken danat, icke en grotta, utan ett rös af ofantliga
block, liknande dem, man ofta påträffar i de granitrika
länderna.
Pencroff och Harbert inträngde temligen långt bland
granitblocken, i dessa sandiga gångar, der dock ljus icke
fattades, ty detta nedträngde genom de tomrum, som
funnos mellan granitblocken, af hvilka några endast genom
ett underverk behöllo jemnvigten. Med ljuset
inströmmade också vinden och på samma gång den bitande
kölden utanför. Matrosen ansåg emellertid, att här skulle
kunna åstadkommas en bostad, om man igenbommade
vissa delar af dessa gångar och tilltäppte några af
tomrummen med en blandning af sten och sand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
