Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Med anledning af blyhaglet. En pirog bygges. Jagten. I toppen af en kauri. Intet bestyrker tillvaron på ön af menniskor. Harbert och Nab på fiske. Vänd sköldpadda. Försvunnen sköldpadda. Cyrus Smiths förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vännen Pencroff kunde också ej annat än blifva
belåten, ty köttet af dessa sköldpaddor, hvilka lefva af
hafstång, är ytterst välsmakande. I detta ögonblick
visade sköldpaddan icke mer än sitt lilla tillplattade hufvud.
— Men hvar skola vi nu göra af vårt villebråd? —
frågade Nab. — Vi kunna inte släpa det till
Granite-House !
— Låtom oss lemna det qvar här, då det inte kan
vända om sig igen, — svarade Harbert, — och sedan
skola vi återvända hit och hemta det med kärran.
— Det är öfverenskommet.
För alla händelser, och för större säkerhets skull,
vidtog Harbert det försigtighetsmåttet, hvilket Nab
ansåg öfverflödigt, att stötta djuret med stora kiselstenar.
Derpå återvände de två jägarna till Granite-House,
följande hafsstranden, som nu låg blottad efter ebben.
Harbert, som ville bereda Pencroff en öfverraskning, sade
ingenting åt honom om det präktiga exemplar af
hafssköldpadda, han vändt om på sanden; men två timmar
derefter återkommo Nab och han med kärran till stället,
der de lemnat sköldpaddan. Det präktiga exemplaret
fans icke längre der.
Nab och Harbert stirrade i början på hvarandra,
derefter sågo de sig omkring. De befunno sig verkligen
på det ställe, der de lemnat sköldpaddan. Den unga
gossen återfann till och med stenarna, hvarmed han stöttat
djuret, och följaktligen var han säker på, att han icke
bedrog sig.
— Hå kors, — sade Nab, — de kunna då vända
om sig igen, de der djuren?
— Det tycks så, — svarade Harbert, som ej begrep
något, och betraktade de på sanden kringströdda stenarna.
— Nå ja, det är Pencroff, som inte blir nöjd!
— Och herr Smith skall kanske komma i inte så
liten förlägenhet att förklara detta försvinnande! — tänkte
Harbert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
