Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Afresan. Floden börjar stiga. Almar och nässelträd. Åtskilliga växter. En Jakamar. Åsynen af skogen. Jette-eucalypter. Hvarför man kallar dem feberträd. Skaror af apor. Vattenfallet. Läger för natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pirogen här, och på två timmar, hoppas jag, skola vi
tillryggalägga det afstånd, som skiljer oss från kusten, för
hvars undersökning vi skola få nästan hela dagen.
— Framåt! — svarade Pencroff.
Men snart skrapade pirogen mot den steniga
flodbottnen, hvars bredd nu icke öfversteg 6 meter. En
tät berså af grönska hvälfde sig öfver flodens bädd och
insvepte den i ett halfdunkel. Man urskilde äfven det
temligen tydliga bruset af ett vattenfall, hvilket
förrådde närvaron af ett naturligt hinder några hundra
fot längre uppåt floden.
Vid en sista krökning af floden syntes också mellan
träden ett vattenfall. Pirogen stötte mot flodbottnen,
och några ögonblick derefter låg den fastgjord vid en
trädstam på högra stranden.
Klockan var nu omkring 5. De sista solstrålarna
smögo sig ned mellan de täta grenarna och föllo i sned
rigtning på det lilla vattenfallet, hvars stänk gnistrade
i prismats alla färger. Bortom detsamma försvann floden
i småskogen, der den hemtade sin näring från någon dold
källa. De tillflöden, den mottog under sitt nedre lopp,
gjorde den der till en verklig flod, men här var den blott
en klar och grund bäck.
Man slog läger på just detta ställe, hvilket var
förtjusande. Nybyggarna gingo i land och uppgjorde en
eld i en lund stora nässelträd, under hvilkas grenar Cyrus
Smith och hans kamrater kunde, om så behöfdes, finna
en tillflykt för natten.
Qvällsvarden var snart undangjord, ty man var
hungrig, och det var blott fråga om att få sofva. Då
några rytanden af misstänkt art hörts vid dagens slut,
vidmagthölls elden under hela natten, för att skydda
de sofvande med sina fräsande lågor. Nab och Pencroff
vakade turvis och sparade icke på bränslet. Kanske
bedrogo de sig icke, då de trodde sig se några djurskuggor
stryka omkring lägret, dels i småskogen, dels under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
