Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Nya förslag. En bro öfver Barmhertighetens flod. Cyrus Smith vill göra en ö af Stora Utsigts-platån. Vindbron. Sädesskörden. Bäcken. Spångarna. Ladugården. Dufslaget. De två kulanerna. Kärran förspänd. Utflygt till Ballong-hamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lokomotiv, ty bestämdt få vi en dag en jernväg mellan
Granite-House och Ballonghamnen, med grenbana till
Franklins berg!
Och den hederliga matrosen trodde verkligen på,
hvad ban sade, då han talade så! Ack, den inbillningen,
då tron förenar sig dermed!
Men för att nu ej gå till öfverdrift skulle ett
vanligt fyrfota djur, som kunnat spännas för kärran, varit
Pencroff välkommet, och alldenstund Försynen hade en
viss svaghet för honom, dröjde det icke länge, förr än
hon uppfylde hans önskan.
En dag, den 23 December, hörde man Nab ropa
och Top skälla i kapp med hvarandra. Nybyggarna, som
voro sysselsatta i Spiseln, skyndade genast till stället,
fruktande, att någon ledsam händelse inträffat.
Hvad fingo de då se? Två vackra, storväxta djur,
som oförsigtigt vågat sig upp på platån, ty de dit
ledande spångarna hade icke blifvit omsvängda. Man skulle
kunnat säga, att det var två hästar eller åtminstone två
åsnor, hane och hona, med fina former, isabellfärgade,
med hvita ben och hvit svans, tecknade med svarta
ränder på hufvudet, halsen och bålen. De närmade sig lugnt,
utan att visa någon rädsla, och betraktade med lifliga
blickar dessa menniskor, i hvilka de ännu icke kunde
igenkänna husbönder.
— Det är onagrer, — utropade Harbert, — ett
hästslägte, som står midt emellan zebran och qvaggan!
— Hvarför inte åsnor? — frågade Nab.
— Emedan de inte ha långa öron och deras former
äro gratiösare!
— Åsnor eller hästar, — inföll Pencroff, — så äro
de "motorer", såsom herr Smith säger, och såsom sådana
värda att fångas!
Utan att skrämma de två djuren, smög sig
matrosen bland örterna ned till spången öfver Glycerin-ån och
lät den svänga om, och kulanerna voro fångade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
