Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Afresan bestämd. En gissning. Förberedelser. De tre passagerarne. Första natten. Andra natten. Ön Tabor. Man letar på stranden. Inne i skogen. Ingen! Djur. Växter. En öfvergifven boning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rakt på densamma, och allt efter som solen höjde sig i
öster, framskymtade här och der några bergsspetsar.
— Det är blott en holme, mycket mindre än
Lincoln-ön, — anmärkte Harbert, — och förmodligen liksom
den uppstånden i följd af hafsbottnens höjning.
Kl. 11 på förmiddagen var Bonadventure icke längre
från holmen än två mil, och Pencroff, som sökte en vik
för att der stiga i land, styrde med yttersta försigtighet
i detta okända farvatten.
Man öfverskådade nu hela holmen, hvarpå syntes
frodiga gummiträd och några andra stora träd, tillhörande
samma arter, som växte på Lincoln-ön. Men hvad som
föreföll temligen märkvärdigt, var, att der uppsteg ingen
rök, som utvisade, att holmen var bebodd, att ingen
signal syntes på någon punkt af stranden.
Och dock var skrifvelsens innehåll klart och
bestämdt: der fans en skeppsbruten, och denna skeppsbrutna
borde ha varit på sin post!
Emellertid vågade sig Bonadventure in i ett af de
temligen nyckfullt formade inloppen mellan klipprefven,
hvilkas minsta bugter Pencroff observerade med
ytterlig uppmärksamhet. Han hade satt Harbert vid
styret, och stående i fören, betraktade han vattnet, färdig
att nedfira seglet, hvars fall han höll i handen. Med
kikaren för ögat öfverskådade Gideon Spilett hela
stranden utan att varseblifva något.
Slutligen stötte Bonadventures förstäf närmare
middagen mot den sandiga stranden. Ankaret kastades,
seglen fäldes, slupens besättning hoppade i land.
Det kunde icke betviflas, att man var på ön Tabor,
ty enligt de nyaste kartorna fans ingen annan ö i denna
del af Stilla hafvet, mellan Nya Zeeland och den
amerikanska kusten.
Slupen fastgjordes säkert, så att icke hafvet, när
det sjönk tillbaka, skulle kunna bortrycka den; derefter
begåfvo sig Pencroff och hans kamrater, väl beväpnade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
