Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Tankar på fäderneslandet. Utsigterna för framtiden. Förslag att recognoscera öns kuster. Färden anträdes den 16 April. Halfön Serpentine sedd från hafvet. Basaltklipporna på vestkusten. Dålig väderlek. Natten stundar. En ny tilldragelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och man hade talat om fäderneslandet, hvilket man hade
så ringa förhoppning att återse.
— Säkert ha vi blott ett enda medel, — sade
Gideon Spilett, — att lemna Lincoln-ön — och det är att
bygga ett fartyg, tillräckligt stort att hålla sjön några
hundratal mil. Mig tyckes det, att, då man byggt en
slup, kan man väl också bygga ett fartyg.
— Och att man åtminstone kan komma till
Pomotu-öarna, — tillade Harbert, — när man varit på Tabor.
— Jag är inte den, som säger nej, — svarade
Pencroff, hvilken alltid hade den afgörande rösten i alla
frågor, som rörde sjöväsendet; — visst inte, men det är
ej så alldeles detsamma att segla en kort väg och en
lång. Om under färden till Tabor vår slup hotades af
storm, visste vi, att vi icke hade långt till hamn, så åt
ena som andra hållet; men att tillryggalägga tolfhundra
mil, det är en rätt nätt resa, och så långt är det
åtminstone till närmaste land!
— Skulle ni i motsatt fall inte vilja våga försöket,
Pencroff? — frågade korrespondenten.
— Jag skall våga allt, hvad man vill, herr
Spilett, — svarade matrosen, — och ni vet nog, att jag
inte är rädd af mig.
— Men besinna dessutom, — anmärkte Nab, — att
vi räkna en sjöman till bland oss.
— Hvem då? — frågade Pencroff.
— Ayrton.
— Det är sant, — svarade Harbert.
— Om han ändå ville följa med! — inföll Pencroff.
— Tror ni då, — sade korrespondenten, — att
Ayrton, om lord Glenarvans jakt visat sig utanför
Tabor, medan den olyckliga ännu fans der, skulle vägrat
fara med?
— Mina vänner, — sade nu Cyrus Smith, — ni
glömma, att Ayrton under de sista åren af sin vistelse
på Tabor inte längre hade sitt förnuft i behåll. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
