Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET
273
Min onkel betraktade, jemförde och gjorde slutligen
ett väldigt hopp, som kom huset att darra.
Ett ljus uppgick på samma gång för honom och mig!
— Således, — ropade han, så fort han åter kunde
tala, visade denna fördömda nål söder i stället för norr
allt ifrån vår ankomst till Cap Saknussemm?
— Det ser så ut.
— Då är vårt misstag förklaradt. Men hvilket
fenomen kunde då åstadkomma denna missvisning?
— Ingenting är enklare.
— Förklara dig, min gosse!
— Den der eldkulan, som under stormen på
Liden-brocks haf magnetiserade jernet i ilotten, inverkade belt
enkelt på vår komp’ass!
— Aha! — utbrast professorn skrattande, — det
var således ett spratt af elektriciteten ?
Från denna dag blef min onkel den lyckligaste bland
lärde och jag den lyckligaste bland äkta män, ty min
vackra vierländska afsade sig sin ställning såsom
myndling och intog rang i huset vid Königsstrasse i den dubbla
egenskapen af brorsdotter och maka. Jag behöfver ej
tillägga, att hennes onkel var den ryktbare professor
Otto Lidenbrock, korresponderande ledamot i alla lärda
geografiska och mineralogiska sällskap i alla fem
verldsdelarna.
Jules Verne. Titi jordens medelpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
