Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. kap. Hvari den lärda och den okunniga verlden äro båda lika förvånade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig lika litet som ögonen. Man hade verkligen sett,
man hade verkligen hört. Natten mellan den 12:te och
13:de Maj — en mycket mörk natt — hade observatörerna
vid Yale-College, vid vetenskapsakademien i Sheffield
kunnat uppteckna några takter af ett musikstycke
i D-dur och fyra fjerdedelstakt, hvilket not för not, rytm
för rytm utgjorde omqvädet till “Chant du Départ“.
— Aha! — utropade skämtarna, — det är således
en fransk orkester, som spelar uppe i molnen!
Men skämta är icke detsamma som att svara. Detta
anmärktes också vid observatoriet i Boston, grundadt af
Atlantic Iron Works Society, och hvars uttalanden i
astronomiska och meteorologiska frågor började att gälla som
lag inom den lärda verlden.
Nu uttalade sig äfven observatoriet i Cincinnati,
uppfördt 1870 på berget “Look-out“, tack vare herr
Kilgoor’s frikostighet, och hvilket är kändt för sina
mikrometermätningar af dubbelstjernor. Dess direktör
förklarade på fullt allvar, att det verkligen måste vara
något, att ett slags rörligt föremål visade sig med
temligen korta mellanrum på olika ställen af atmosferen,
men att det var omöjligt att afgifva något utlåtande om
föremålets beskaffenhet, dimensioner, hastighet och bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
