Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. I hvilket ett stillestånd i fiendtligheterna uppgöres mellan presidenten och sekreteraren vid Weldoninstitutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af. Det var icke metall, icke trä och icke heller sten.
För öfrigt tycktes cellens golf vara gjordt af samma
ämne. Då man stampade på det med foten, gaf det ifrån
sig ett eget ljud, som Onkel Prudent skulle haft litet
svårt att hänföra till kategorien af kända ljud. Ännu
en annan sak: golfvet gaf ifrån sig ett ihåligt ljud —
alldeles som om det icke hvilade direkt på marken. Ja,
detta oförklarliga surrande ljud tycktes komma från dess
undre sida. Allt detta var föga lugnande.
— Onkel Prudent? — sade Phil Evans.
— Phil Evans? — svarade Onkel Prudent.
— Tror ni, att vår cell ändrat plats?
— På intet vis.
— Men icke desto mindre kunde jag under första
ögonblicket af vårt inspärrande tydligt känna doften af
friskt gräs och den kådaktiga lukten från träden i parken.
Men nu, hur mycket jag än andas, tyckes det mig som
om alla dessa dofter försvunnit.
— Ja, verkligen!
— Huru förklara detta?
— Låtom oss förklara det på hvad för sätt som
helst, utom det att vårt fängelse ändrat plats. Jag
upprepar ännu en gång, att om vi vore i en vagn, som rullade
framåt eller i en bat, som dref, så skulle vi känna det.
Frycollin utstötte nu ett häftigt qvidande, som kunde
gält för hans sista suck, om den icke åtföljts af så många
andra.
— Jag för min del tror, att denne Robur snart
skall visa sig för oss, — sade Phil Evans.
— Ja, jag hoppas det, — skrek Onkel Prudent, —
och så skall jag säga honom . . .
— Hvad?
— Att han, efter att hafva börjat som en smädare,
har slutat som en skurk!
I detta ögonblick anmärkte Phil Evans, att det
började blifva dager. Dagsljus, till en början svagt, trängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
