Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. kap. I hvilket Onkel Prudents vrede växer i förhållande till qvadraten på hastigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man ej. Men hvad som är säkert är, att Albatros sänkte
sig, så att den beherskade staden från en höjd af endast
omkring hundra meter. Nu gick Robur ut ur sin hytt,
och hela hans besättning kom ut på platformen för att
andas litet frisk luft.
Onkel Prudent och Phil Evans aktade sig väl att
försumma detta ypperliga tillfälle, som erbjöds dem. De
sökte båda två, sedan de lemnat hytten, att komma för
sig sjelfva för att sedan kunna välja det gynsammaste
ögonblicket för utförandet af sin plan. De måste
framför allt undvika att blifva sedda.
Albatros, som liknade en ofantlig torndyfvel,
sväfvade långsamt fram öfver den stora staden. Den
passerade hela raden af boulevarder, rikt upplysta medelst
Edisons elektriska lampor. Ända upp till luftskeppet
steg bullret af vagnarna, som ännu beforo gatorna, och
rullandet af tågen på de otaliga jernvägslinier, som mynna
ut i Paris. Derpå sväfvade det öfver de högsta
monumentens högsta spetsar, alldeles som om det velat snudda
emot Panthéons kupol eller Invalidkyrkans kors. Det
flög derpå från Trocadéropalatsets båda torn till
metalltornet på Marsfältet, hvars ofantliga reflektor öfvergöt
hela hufvudstaden med elektriskt ljus.
Denna promenad i luften, detta nattliga flanerande
varade omkring en timme. Det var liksom en
anhaltstation i luften, innan den ändlösa färden ånyo fortsattes.
Ingeniör Robur ville utan tvifvel låta parisarna få
se en meteor, som deras astronomer icke alls förut sett.
Albatros’ elektriska lampor tändes för den skull. I tvenne
lysande knippen utsände de sina strålar öfver torgen,
gatorna, parkerna, palatsen och stadens sextiotusen hus, i
det de kastade ofantliga ljusqvastar från den ena
horisonten till den andra.
Denna gång hade man säkert varseblifvit Albatros
— icke bara sett utan äfven hört, ty Tom Turner blåste
i sin basun, som utslungade en briljant fanfar öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
