Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
es
med mig sjelf; men ja mer jag i mitt miimc
återkallade din bild, ju fastare blef min föresats»
Jag yppade för dadsjan, icke mitt egentliga
By£-temål, utan blott att jag ville se och tala med
dig. — Dadsjan log. Detta löje sårade mig djupt.
— Du tror alltså, moder, frågade jag, att han skall
förskjuta mig, att han skall förakta mig! —
Ingen fara, mitt barn! — Så tag denna hvita
rosenkrans och bär den till honom, och säg honom
att jag önskar, att, innan han afreser, få tala
med honom» Men gå genast, ty kanske är han i
morgon, innan vi vaknat, redan försvunnen! —
Hvad den lilla stolta Ceilonska prinsessan nu
blif-vit spak och enträgen! anmärkte dadsjan med ett
högst förnöjdt leende. Du har rigtigt
förekommit min egen afsigt. Men hon vet icke, det
oskyldiga barnet, att man vid sådana tillfällen
ej måste skicka rosor till sin prins, utan åt
honom tillreda en betel. — Nej, Aid Wischnu, tag
kransen; annars vill jag icke se honom, svarade
jag bestört, och nästan ångrande mig.
Och likväl lemnade hon mig både krans och
betel — anmärkte jag, af brytande.
Förrädiska dadsja! ropade Amala med
framstörtande tårar, hvad måste du icke hafva tänkt
om mig!
Vidare, Amala! fortfor jag.
Jag har ingenting mer att säga dig. Ty icke
kan jag skillra for dig min blygsel, min
föröd-. mjukelse,. min sorg, då dadsjan kom tillbaka mod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
