Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV
utfor stundom i vredgade ordalag öfver deras oskicklighet. Men hans
vänner tego och tålde, nöjda att vinna det åsyftade ändamålet.
Att under sådana omständigheter den fattige poetens garderob
ej kunde vara synnerligen "gentil", faller af sig sjelft* Utan kredit (?)
och utan penningar nödgades Wadman, såsom han sjelf berättar,
"lappa ihop det gamla, så länge det ville hålla". Man har åtskilliga
lustiga historier om skaldens "byxor och rockar", på hvilka de
tråd-slitna sömmaine och hålen för armbågarne illa doldes af bläck eller
blanksmörja*). Den förut omnämde vännen konsul Backman skrifver
härom följande:
"Den plumphet och cynism, man i allmänhet tillskrifvit
Wadman, är helt och hållet uppdiktad. Han var alldeles motsatsen både
i tal och uppförande. I bättre sällskaper och bland fruntimmer
läspade han, bugade och gick på tå som den mest raffinerade hofman,
ehuru visserligen stundom generad af sina s. k. »syrtut-byxor",
hvilkas trassliga beskaffenhet sällan tillät honom att begagna det
vanliga salongs-plagget frack"**).
Men om också Wadman icke var någon synnerligen god kund
för de hedervärda skräddarne i Göteborg, så synes han i alla fall
hafva tillvunnit sig deras vänskap och tacksamhet genom åtskilliga
visor till deras förherrligande. Hans ypperliga sång om Mäster
Schnitt begagnades som högtidssång vid "lådans" sammaDkomster
och föranledde en poetisk skräddare att såsom uttryck af hela "socie-
*) Här en historia... Weltzin hade^hos landshöfdingen i Göteborg, grefve Axel
von Rosen (se sid. 396), en fordran på ett tusental riksdaler, som stod obetald vid
Wadmans död och beträffande hvilken Weltzin muntligen förordnat, att beloppet
skulle användas till förmån för Wadman. Denne senare egde icke kännedom om
dispositionen. Lagman Stenberg, i hvars hus Wadman länge varit informator och com
i likhet med sin fru, "lilla amazonen" (se sid. 119), varmt intresserade sig för honom,
hade lyftat ett mindre belopp af grefve Rosens nämde skuld och låtit såsom julklapp
till skalden förfärdiga skjortor, skodon, en grå och en svart klädning, hatt o. s. v.
När nu Wadman bekom denna julklapn, blef han ytterst förgrymmad och gaf sig
ingen ro förrän han utforskat hvem som sändt den, hvad han slutligen ock fick veta.
Han infann sig då hos Stenberg och ville absolut återlemna alltsammans. Först efter
mycket öfvertalande och sedan han blifvit upplyst om på hvad sätt gåfvan tillkommit,
att det var ett slags testamente af hans aflidne vän Weltzin, kunde han förmås att
behålla kläderna, i hvilka han dock synbarligen vantrifdes, tills de hunnit bli
tillräck-Hert "hemtrefliga". Utgifvaren.
**) Om än Wadmans klädsel var tarflig, bestod han sig likväl mårdkrage. Han
hade nemligen tamt e’n under sina jagter fångad lr.ård, hvilken sedan utgjorde hans
enda husdjur, och det berättas att han vant denne att på gifvet tecken lägga sig om
sin herres hals och såliinda bilda en "lefvande mårdkrage". Ofta sågs han på gatorna
spatsera med det lilla djuret på armen. Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
