Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Allvarsamma sånger - Fristaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fristaden.
O, säg mig en fristad långt bort öfver hafven,
Der aldrig den frätande smärtan mig når?
O, vän, blott en ort fins — och den heter grafven —
Der suck aldrig gjuts och der aldrig fälls tår.
O, säg mig en fristad för smädarens tunga,
Der aldrig jag möts mer af hånlöjets smil?
Vän ... grafven är djup och dess dörr-reglar tunga:
På dem biter alls icke skändarens fil.
O, säg mig en fristad för lustar och villa,
Der aldrig jag lockas, bedrages ej mer?
Vän ... grafven är djup och så dyster och stilla:
Dit tränger sig villornas gyckel ej ner.
O, säg mig en fristad för samvetets nålar,
O, nämn mig för brotten ett ångerfritt bo?
Nej, vän, ej fins ort, dit ej sanningen strålar —
För ilska och brott ge ej grafvarne ro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
