Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Om vingudens gåfvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Gif mildheten är en himmelens dotter eller en egenskap
hos de höga gudar. När menniskor, vare sig kejsare,
konungar eller rike män, skola fara med att utöfva den på
jorden och skänka bort bönder eller län eller gods och
gårdar eller titlar och lull-lull, för att härma gudarne, då likna
de dessa näsvisa drängar, som slita sina herrars byxor och
skor på hor-baler, ty de hafva icke eget att komma med.
Hvad kan menniskan gifva, som icke är ett lån af gudarne,
och huru länge kan hon gifva, förrän hon sjelf blir
utblottad! Gudarnes gåfvor äro outtömliga. Väl kunna de af
dåraktiga slösare till en tid förödas, men de fortplantas som
växter och djur och återkomma som den värmande solen,
det uppfriskande regnet och stormarne, hvilka rensopa
dunst-kretsen från pestens ångor.
Bland alla gudarne har Bacchus, vår milde fader, varit
frikostigast mot sina barn. Hur kostligt lysa icke hans
drufklasar, hur estetiskt slingra sig icke rankorna omkring
sina almar och hur mångfaldigt är icke bruket, nyttan och
behofvet af drufvornas saft — och hur kan den icke genom
olika behandling förvandlas i olika skepnader för att
tillfredsställa hvars och ens önskan!
Bacchus, af gudomlig härkomst, föddes till ett litet
herravälde öfver en mager, glest befolkad trakt. Snart satte
han sitt lilla lands odling i det högsta flor, snart hade han
eröfrat sina undersåtares hjertan. Sjelf följde han dem i
vinbergen, ledande deras arbeten med vis omsorg.
Kypringens förmåga att tvinga jäsningens sjelfsvåld i den pressade
saften och tidens makt att förädla den kyprade musten till
ädelt vin, detta allt lärde folket af sin älskade konung.
Gränserna för hans’ lilla rike blefvo snart utvidgade. Han
bröt sig icke in till sina grannar: det var dessa som
sjelfvilligt begåfvo sig under hans milda spira, ty redan då
under tidernas början strömmade länderna öfver af den
dyrkades lof.
Ännu var hans verkningskrets för liten: hela verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
