Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det torde redan häraf inses, hurusom det ej borde vara all-
deles lönlöst att göra äfven en större allmänhet i Sverige, än
den egentligen så kallade musikaliska, i någon mån förtrogen
med en så märklig »tidens fråga» som Wagnerismen, i all
synnerhet då man ej sällan får höra missförstånd om hvad
denna innebär. Författaren till dessa rader har länge med
uppmärksamhet studerat nämda företeelses fysiologi och redan
för flere år sedan i svenska och tyska organ yttrat sina tankar
om densamma i spridda skisser, dem han nu, med mera stad-
gad öfvertygelse, vill söka fullständiga. Att afgifva ett slut-
giltigt omdöme om Wagnerismen är visserligen lika omöjligt
som om hvarje annan, ännu ej afslutad historisk rörelse; ja
man torde till och med tycka det vara förmätet att vilja ut-
tala något eget omdöme alls i en fråga, som redan så vidlyf-
tigt dryftats, framför allt i Tyskland, men äfven i England
och Frankrike, och det ganska våldsamt ibland, såsom då redan
1855 Londons Philharmonic Society och 1861 Paris’ Grand
Opéra fingo bevittna rasande strider mellan wagnerister och
antiwagnerister, för att alls icke tala om Baireuthföreställning-
arna 1876, der en icke rättrogen wagnerian knappast gick sä-
ker om sitt lif, eller våra dagars Pasdeloupkonserter, som stun-
dom hota att urarta till slagsmål. Från en dylik frenesi ha
vi kallblodiga svenskar emellertid varit befriade, och just detta
skänker en väsentlig fördel åt oss, då vi vilja sätta oss in i
saken. Trots äfven här befintliga sym- och antipatier, stå vi
likväl icke midt inne uti en strid, hvars häftighet nödvändigt
måste förblinda båda de stridande parterna för den objektiva
åskådningen af sjelfva Erisäpplet. Det är ur denna synpunkt,
som en svensk: skriftställare kan hoppas uttala ett åtminstone
i vissa punkter sjelfständigt omdöme om både striden och dess
föremål, om än sjelfständigheten mindre är att tillskrifva för-
fattarens synkraft än observationslokalens fördelaktiga läge.
Då Wagnerismen — liksom alla »-ismer» — närmast är
att betrakta såsom en dsigt, varder det min första uppgift
att redogöra för densamma och granska den såsom en sådan,
samt att för detta ändamål till en början kasta en skygg
blick på de nio väldiga band, i hvilka Wagner samlat sin
teoretiska visdom och som utgöra kultens symbola. Jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
