Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Biografier - 3. Öfverkrigskommissarien Anders Waldenströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom mina antecessorer i förre tider gjort, är mig nu icke tillåtligt) angående
tullnärstjenstens besättande efter mitt arrendes slut år 1719, icke finnes, att jag
emot honom Waldenström, något det minsta ord anfördt, hvarutaf Hennes kongl.
Maj:t skulle hafva haft tillfälle att gå honom förbi, och i Nåder meddela fullmakt
åt tullnären Biberg — — — — — har jag och samma år 1720 berättat, att han
häftar för en balance öfver 1500 d. s. tullmedel, som han uppburit intill hälften af
1715, dock har jag dermed icke kunnat stöta honom från tullnärstjensten, emedan
densamma, öfver ett år förut, af Henn. Maj:t var gifven åt en annan; icke eller
från gränsetullsinspektionen, emedan den, så vidt jag vet, ännu ledig står.
Widkommande för det femte det, att Herr Waldenström säger sig först hafva
undfått Öfverkrigskommissarie karakter genom afskedspasset — — — — så kan
icke finnas, att samma Nådiga afskedspass sådant intygar, utan tvärtom, att det
mera styrker berörde min utlåtelse, att han blifvit från tullnärstjensten till
Öfverkrigskommissarie befordrad, efter som det uti sjelfva begynnelsen honom så kallar
— — — — — och stadfästar min utlåtelse, att han måst afstå med Tullnärs och
Inspektors tjensterna, hvilka han ej kunnat vederbörligen sköta jemte
Öfverkrigskommissariebeställningen — — —. Och är det uti högst bemälte Nådiga
afskedspass märkligt, att han icke så uttryckeligen förafskedas utur
Öfverkrigskommissarietjensten, som mera tydligen ur kongl. Maj:ts tjenst — — — — — — — och om
hvilka tulltjenster han, så vid begynnelsen som ändan af mitt arrende då om deras
besättande igen handlades, icke den ringaste påminnelse eller ansökning på någon
ort, som mig vetterligt är, gjort hafver.
Anbelangandes, för det sjette, fullmakten som herr Öfverkrigskommissarien
berättar mig hafva sjelf meddelt — — — Biberg på inspektorstjensten, hvarigenom
en del af hans, efter fullmakt i nåder tillagda inspektors beställning, skall vara
honom fråntagen, så betjänar han sig i den måttan af en orätt berättelse, i det
han nu anförer om den fullmakt, som jag år 1718 gaf Biberg, att under min arrende
tid vara tullnär i Uddevalla och tillika inspektor öfver gränsetullarne — — — — —
alltså, emedan Herr Öfverkrigskommissarien är med de mesta i Uddevalla, som
någon handel bedrifva, så besvågrad och förbunden, att i framfarne tider bemälte
deras handel mest under hans direktion stått, och utan tvifvel ännu står, samt att
han sjelf många skeppsparter egt och till handel brukat, ändock det icke under
hans eget namn utan hustruns kan gått, som sådane skeppsparter och laddningar
under sin ed certificera låtit, hvilken handel och alliance med de trafikerande, höga
öfverheten i förra tider ansett för en oemotsäglig orsak, till att transportera
tullbetjente till annan ort — — — ty vore det bäst, att Herr Öfverkrigskommissarien
— — — till någon annan beställning, när framdeles vacance någonstädes yppas,
förhulpen vorde — — — — —
Stockholm den 4 April 1721. J. Ehrenpreus.»
På denna Ehrenpreus förklaring, svarar han med följande memorial[1].
»Allernådigste Memoriale! Utaf den hos Eders kongl. Maj:t i underdånighet
ingifne förklaring, har Herr Öfverdirektören Ehrenpreus sökt undskylla dess
förfarande emot mig, med ovetenhet om det jag åstundat vidare blifva bibehållen vid
sjötullnärstjensten i Uddevalla, och att han derföre så mycket mer skall blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
