Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brytningsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
om, vilken väldigt stilig magister landshövdingens hade. Och
de hade rika tillfällen att se det, ty varje fredags eftermiddag
var mottagning med supé hos landshövdingens. Bjuden var
vem som ville komma. Det var fina aftnar. De som kommo,
voro många, både från staden och från landet. Det var bra,
att vid dessa tillställningar icke förekom dans, ty då hade
magistern stått sig illa, emedan han aldrig hade fått lära sig
dansa. Tiderna ändras, det är då visst.
Mina disciplar voro som ovan sagt landshövdingens son och
enda barn Axel samt en son till ryttmästare Hultenheim i (eller
vid) Oskarshamn. Gossen hette Hjalmar. De voro bägge två
snälla gossar. Men Axel var en smula döv såsom följd av
skarlakansfeber. Detta var en stor sorg för fadern. En gång
sade han till mig: »Huru gärna skulle jag icke taga kräfta i
bröstet, örn jag därmed kunde befria Axel från hans dövhet!»
Axel kom in vid tullen och dog i Stockholm, där han var
anställd vid generaltullstyrelsen. Jag såg honom under den
tiden endast en gång. Han var då ganska döv. Han dog ogift.
Hjalmar valde sin faders yrke och blev visst ryttmästare.
Han bodde på en egendom i Norra Kalmar län. Jag sökte
honom där en gång, då jag på en av mina resor var i
närheten. Han var då icke hemma. Jag lämnade ett exemplar
av »Herren är from» i hans hem, men han lät icke höra av
sig. Emellertid fick jag efter någon tid - kanske ett par år
- ett brev från en fröken Mörner, som var i hans hus. Hon
meddelade, att han var sjuk och sannolikt skulle dö. Jag skrev
då genast till honörn för att visa honom till Herren Jesus. Det
dröjde icke länge, innan jag återigen fick brev från fröken
Mörner, som nu berättade, att han var död. Hon bragte mig
en sista hälsning från honom. Tillika omtalade hon, att han
flera gånger på sin dödsbädd bett henne taga fram mitt brev
och läsa det för honom.
Till landshövdingens löneförmåner hörde ett boställe på
landet, en ganska stor egendom med en härlig trädgård. Den hette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
