Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några minnen av Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några minnen av Oscar II.
Min första bekantskap med konung Oscar II gjordes,
då jag lämnade honom den s. k. nattvardspetitionen.[1]
I sällskap med mig voro då löjtnant Norlin och kyrkoherde
Falk, vilka tilhört den kommitté, som undertecknat
petitionen. Vi blevo av konungen vänligt mottagna. Det var
alltid hans sätt. Jag framlade i korta ordalag, vad meningen
var med petitionen. Konungen sade, som han alltid brukade
säga, att han skulle taga den i grundlagsenligt övervägande.
När det var gjort, frågade jag honom, om det tilläts mig att
säga ett ord till.
Konungen svarade: »Ja, var så god.»
Då tillade jag:
»Det är första gången jag står inför Eders Majestät, och
sannolikt är det sista gången.»
»Nej, varför det?» sade han.
»Ja», fortsatte jag, »evad det är eller icke, så anser jag mig
böra vid detta tillfälle frambära till Eders Majestät det, som
ligger alla troende i landet på hjärtat, nämligen att Eders
Majestät måtte giva sitt hjärta helt åt Herren Jesus.»
Konungen svarade med några vänliga ord, och jag framhöll,
huru alla troende i landet av hjärtat bedja för honom varenda
dag. Detta rörde honom, och så vitt jag kan erinra mig, så
syntes det tårar i hans ögon. Han uppmanade oss, att vi skulle
fortsätta att bedja för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
