- Project Runeberg -  Wandrings Minnen / Del 2. 1834 /
62

(1833-1835) Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 62 )

zonett, hvarigenom karakteren tycktes mig bäst uttryckt.
Händelsen gjorde, att jag ett par dagar derefter erhöll
besök af en bland mina härvarande vänner,
kompositören Perruehini. Jag nämnde för honom, att jag gjort
ett herrligt fynd af clt par vackra folkvisor och visade
honom mina afskrifter. Sedan ban genomögnat dein,
sade ban: «Det der kan vara rätt bra, men bada dessa
stycken äga af originalerna föga mer, än orden och
ryth-mcn, och jag är så mycket säkrare derpå, som jag sjelf
komponerat dein. De låta så här.» Han satte sig nu
till pianot och sjöng dem i deras ursprungliga form,
samt lemnade mig följande dagen afskrifter deraf, utaf
hans egen band, med en för mig smickrande och
hjertligen fägnande dedikation. Jag bifogar dessa
stycken, af hvilka det ena är i karaktern af en Barearoll
och det andra en Canzonctte, dels för deras eget värde
i sitt slag, dels äfven för att lemna ett begrepp om
hvilka slags kompositioner ofvannämnde gattisångare
upptaga i deras repertoire. Orden till den första sången
äro i den "Venetianska folk-dialekten, och man kan äfven
af denna lilla profbit sluta till dess mjukhet och välljud.

Det är i sig sjelf något märkeligt, att af Italiens
olika mundarter den Venetianska, ehuru den Nordligaste
och omgifven af temligen hårdmunnadc språkförvandter,
skall ega det mildaste ljud af måhända alla lefvande språk.
Äfven ilen Italienska, som talas i Rom och i Toscana,
ehuru ljuf den må vara för alla andra öron, är redan
hård och stötande för dem, som vänj t sig vid den
Venetianska dialekten. I stället att — såsom t. ex.
Bolog-ncsarne — utstöta några af vokalerna, utesluta
Venetia-narne konsonanterna. Man kan säga, att detta språk
möjligen kan vara för vekt för det manliga uttalet; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:18:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wandringsm/2/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free