Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Släkt. Föräldrahem. Skol- och gymnasieår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svärma och gossen dikta ett barnsligt vemodsfullt
poem till månen.
Och intet under, att stämningen hos den lille
pilten ofta var vemodig; det egna hemmet var
försvunnet och det var icke lätt att finna sig till rätta
i världen. Svårmodet i hans lynne hade nog sina
anor från detta år.
Viktor var först någon tid upptagen i en
lasarettsysslomans hem, men en eldsvåda å
lasarettet gjorde brått slut på vistelsen där. Han har
själv i »Från barndomen» skildrat de intryck, som
grepo honom, då han under villervallan på egen
hand genom rök och trängsel vandrade ut i staden,
kom över vallgraven och bort till bastionsmuren
vid det gamla slottet. Här kände han sig så
hemmastadd, han hoppades få komma till sin mor
igen. En vänlig kvinnohand – landshövdingens
makas – tog då vård om den lille flyktingen och
lät honom sova ut på slottet. Tillfälligtvis fick han
då ännu en gång – den sista – sin bädd i
den gamla sängkammaren.
Kort därefter inackorderades Viktor hos en
fattig änka, Sara Ottergren, som försörjde sig
med att stryka vita mössor, krås och spetskragar;
hon bodde i Västra kvarteret, huset n:r 6 och 7,
vilket ägdes av samma bagarmästare, hos vilken
Rydbergs bror var i lära.
Rydberg bevarade denna vårderska i tacksamt
minne, och han har säkert tänkt på sin barndom i
hennes hem, när han skrev sin »lille Vigg».
Under hennes ledning gjorde Viktor sina
första studier. Egendomligt nog fick den blivande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
