Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Fribytaren på Östersjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vänskapsbandet mellan den unge ädlingen och den
studerande bondsonen i »De vandrande djäknarne»
motsvaras i Fribytaren av förhållandet mellan
Adolf Skytte och hans ungdomsvän prästmannen
Erik, som är hans ombud hos de fängslade
»häxorna», Ingrid och hennes dotter Elin, vilka
båda kvinnor, i parentes sagt, synas stå vida över
den tid och den samhällsklass de tillhöra.
En liten episod i Adolfs historia är hans
sammanträffande med Stjernhjelm, vars ståtliga,
frimodiga skepnad skymtar fram, och som giver den
unge kammarlärde några goda råd om att icke sluta
sinnet för naturen, ej fördjupa sig i grubblerier
och göra sitt eget jag till världens medelpunkt,
ett samtal som Rydberg senare helt och hållet
omarbetade.
Här och var förekomma uttalanden som röja Rydbergs
egen röst, såsom Vanloos åsikter om evigheten och
om själens föruttillvaro.
Romanen är i övrigt hållen i en hurtig, livfull ton,
planen är skickligt lagd och vittnar om ett medfött
romanförfattaregrepp. Men stilen är ojämn. Man kan
finna stilblommor i den vanliga följetongsromanens
smak, enskilda kåseriartade ställen (t. ex. i början
av fjärde kapitlet), och framställningen tynges ej
sällan av historiska utvikningar och noter, vilka
mestadels uteslutits ur tredje upplagan. Stundom
träder författaren själv onödigtvis fram och upplyser
läsaren direkt eller vädjar till honom, vilket bryter
illusionen, men mångenstädes höjer sig ock
framställningen vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
