Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Novellutkast och fragment. -- Singoalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreslagit en av kamraterna att skriva en dikt med
skogsstämning. (Det var antagligen Liberg, som
där föredrog ett poem »Gossen i skogen».) Under
tiden hade Rydberg själv skrivit Singoalla.
Detta kan dock endast gälla ett första utkast
eller början till den nuvarande novellen. Mot att
denna i sin helhet skulle vara ett ungdomsarbete
tala dels inre skäl: den mogna och i formellt
avseende fint genomförda behandlingen av ämnet -
dikten står i detta fall på en vida högre ståndpunkt
än Fribytaren på Östersjön och tillhör Viktor
Rydbergs mest fulländade alster - dels vad som
meddelats mig av förläggaren av den kalender:
Aurora för 1858 (tryckt 1857), vari Singoalla
såg dagen, C. F. Arwidson. Han berättade, att
Rydberg först uppgav, att berättelsen endast
skulle upptaga ett par ark, men att allt
eftersom manuskript hämtades hos honom växte
det till över åtta och fyllde mer än två tredjedelar
av kalenderns hela omfång. Den Singoalla, som
lästes i Aurora, var för övrigt delvis en annan
bok än den som senare blev allmänt känd.
Själva händelsens huvudförlopp samt förhållandet
mellan Erland, Singoalla och Sorgbarn, liksom hela
stämningen, äro visserligen de samma, men i den
ursprungliga texten är slutet ett helt annat än i
den berättelse, som sedan ingått i Rydbergs skrifter,
och fråga kan vara, om icke den första är den
verkningsfullaste, liksom den synes mig bäst motsvara
diktens dystra grundstämning.
Singoalla är skogens dikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
