Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Resan 1874. -- »Romerska Dagar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storartat intryck på mig. Därefter vart jag allt mer led
vid de paradklädda, men intetsägande Haussmannska gatorna,
och sedan jag sett det märkligaste där, riktigt trängtade
jag därifrån. Arbetarekvarteren, de protestantiska
gudstjänsterna, Buttes Chaumont, Venus från Melos och ett
par tavlor av Raphael - det är allt, som jag från Paris
kan vårda i ett kärt minne. – –
Jag kan icke skildra, vad jag njutit av mina vandringar i
Rom. Jag började med att larva av till nordligaste delen
av staden, till Monte Pincio, som bjuder på en praktfull
utsikt över Rom med dess hundratals kyrkor och minnesvårdar,
över Villa Borghese, Sabinska bergen, Soracte o. s. v.
(Du, Sven, minnes Horatii »Vides, ut alta stet nive candidum
Soracte».) Själva Monte Pincio är en lustgård, smyckad med
allt vad konsten och en sydlig natur kan åstadkomma för att
intaga och tjusa. Bland palmer, pinjer, lagrar och myrten,
bland springvatten och bland bildstoder av Italiens
frihetshjältar och skalder tillbragte jag där en god del av
förmiddagen. Det märkligaste är, att all denna prakt
framträder så älsklig och anspråkslös, utan avsikt att slå
världen med häpnad. När jag lämnade Monte Pincios Eden,
fann jag vid nedgången till Piazza del Popolo en Hygiea,
som i en latinsk inskrift manar dem, »som äro trötta av
studier eller göromål, dem, som ej vilja brytas av sorgen,
att stiga in i denna trädgård, för att finna vila,
själslugn och vederkvickelse». Det hjärtliga i denna
inskrift ger en försmak av vad man får till skänks, när
man följt uppmaningen.
I mitt tycke slår Piazza del Popolo Place de la
Concorde alldeles ur brädet, såväl genom sin
arkitektoniska skönhet som än mer genom det brokiga
folkliv man där ser. Därifrån styrde jag kosan till
S:t Peterskyrkan, för att taga en förberedande överblick
av jättetemplet. Torget därutanför gör, åtminstone till
en början, ett mäktigare intryck än kyrkan, vars ofantliga
måttförhållanden döljas av en mindre lycklig anordning i
det inre. Det har sagts, att Mikael Angelos kupol är
»Pantheon, lyft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>