Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Dikter 1881-1882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en dikt till tryckning. Betecknande för dylika ögonblickliga
misstämningar äro några ord, han skrev i ett brev kort efter
diktsamlingens utgivande till julen 1882:
»Utan yttre påtryckning skulle jag icke hava offentliggjort
en enda av mina dikter, än mindre den nu föreliggande lilla
diktsamlingen. Jag handlar icke ofta i strid med en röst
inom mig, men jag har gjort det här, och jag tror, att varje
på finkänsla icke alldeles blottad poet, han må vara lyckad
eller misslyckad, gör det, när han utlämnar sina dikter till
allmänheten i stället för att gömma dem och taga dem med i
graven. Ens hjärtas barn må vara sköna eller vanskapliga -
att utställa deras behag eller lyten till allmänt
skärskådande är och förbliver en vidrig sak. Gud, men icke
litteraturhistorien, känner de skäraste och ädlaste dikter,
som människor skapat; ty de dikterna hava säkerligen blivit
brända. Endast då indignationen skapar verser, kan jag
förstå, att författaren vill offentliggöra dem. Han kan då
känna det som en plikt.»
Men å andra sidan förnam han ofta en oförställd glädje över
att se sina skaldestycken i tryck, och han gladdes erfara,
när de skänkte andra hugnad och fröjd. Över diktsamlingens
mottagande ägde han icke skäl att klaga. Den svenska pressen
hälsade den med ett varmt och enstämmigt bifall, liksom han
även enskilt erhöll de varmaste tacksägelser från de mest
skilda håll, främst från vännen Carl Snoilsky:
»Pro libertate - det skönaste ord jag för min del känner -
skulle jag vilja sätta som motto på hela denna din
diktsamling. - - Vad den ene eller andre menar med idealism
och realism, har jag länge sedan uppgivit hoppet om att
förstå, men vad poesi är, det känner jag, och det känner
också allmänhetens oförvillade instinkt, när äkta högsång
bjudes.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
